Om bolån, smutstvätt och Paris

Någon länkade in en sångtext.
Jag har tänkt tanken förut; tänk om sånger om att bli lämnad, om uppbrott, om kärlek som inte längre är inte i grunden handlar om två människor som går skilda vägar efter att kärleken falnat hos en av dem eller båda. Tänk om de sångerna handlar om att någon lämnat den andra kvar på grund av att livet tog slut.

Det finns många sånger jag kommit att lyssna på ett nytt sätt. Den här gången var det som sagt någon länkade in en sångtext. Lars Winnerbäcks “Om du lämnade mig nu”.

Och jag prövar texten. Den stämmer bara inte in på mitt liv. Jag tänker att Lars Winnerbäck nog helt enkelt inte är en medelålders pappa med ansvar för fotbollsträningar, middagar och smutstvätt, vinterkängor, kalaspresenter och godnattsagor. Han har nog inte ett hus med stora bolån på, eller så har han helt enkelt lite mer ro kring sina bolån, i form av en skön buffert på sparkontot. Han behöver nog inte heller serva bilen eller rensa kattlådan. Och han behöver nog inte vara på jobbet 8:30 för ett projektrapporteringsmöte eller för att diskutera beläggningsmål för Q1 och Q2.
Jag klagar inte. Jag kanske fnyser lite texten, med mitt facit i hand. Jag är längre ifrån det där fria och poetiska där allt är möjligt, och närmare något siwmalmkviskt om hur mamma är lik sin mamma.
Jag är nöjd i mitt, oftast, även om jag inte valt omständigheterna och förutsättningarna. Och med det får jag tillåta mig att lite bittert fnysa.

 

Jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
Jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu

Jag har inte tagit någon långpromenad mitt i natten. Först tänkte jag hänvisa till att jag inte kan lämna huset hur som helst mitt i natten, då min son ju ligger och sover. Men visst, han sover hos mormor någon gång ibland. Dock, när jag är ensam om natten sover jag djupt och skönt, passar på att vila. Det har inte fan ork och tid att ränna ute om nätterna hur som helst.
Låta blicken möta andra ögon? Det har jag alltid gjort. Gör fortfarande. (Det är påfallande få som håller kvar blicken i det där mötet.)
Bråttom att träffa någon ny har jag inte. Inte tid heller.
Och visst, jag andas. Kanske andas jag ännu ut, i det tomrum som blev efteråt. En lite riskabel formulering, men jag hoppas på välvilliga läsare.

Jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
Jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
Jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
Jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu

Jag sitter inte på ett tåg mot Paris. Jag väljer noga mina utsvävningar, om man säger så.
Tiden över för mig själv? Lars Winnerbäck har inte en sjuåring.
Drömma kan man väl göra oavsett om man lever med någon, i och för sig… Men visst, mina drömmar kanske ser annorlunda ut nu än för ett halvår sedan. Jo, det gör de.
Och någon dag kanske jag får pröva mina läppar mot nån annan, ja. Men det kan knappast vara särskilt anmärkningsvärt, vad skälet än är att man blivit ensam…?

Jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit’sams
Jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
J
ag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns

Det enda jag egentligen kan kommentera här är väl det där om att söka upp kontakter jag tappat. Jag tror ärligt talat att människor skulle bli väldigt förvånade och inte särskilt smickrade alls om jag rotade fram dem ur gamla minnesvrår. “Hon, Nina, hon var ju lite het, då, en gång för längesen… När var det? 2005? Jag ringer henne. Hon har säkert inte kunnat släppa tankarna på mig som hon säkert haft sedan dess.”

Jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
Det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
Men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
Jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Leta upp nån yngre? Ja, det är väl möjligt att jag en dag träffar någon, och att denna någon är yngre än jag. Jag tror dock inte jag kommer leta efter en 25-åring som “trophy wife”. Av väldigt många skäl. Men jag är ju varken Hugh Hefner eller Lars Winnerbäck.

Och fastna i min ensamhet…? Ja, det återstår väl att se.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s