What’s in a name?

Under kategorin “Man kan skriva om allt” kommer här något lite värdelöst, tidsfördriv, om man så vill. Det behöver inte vara läsvärt, men tydligen var det skrivvärt.

”Pappa, om du blir kär i någon ny tjej någon gång är det bra om hon heter Maria eller något annat som börjar på ‘Mar’. Så har vi samma början på namnen, alla tre!”

Sade min son idag. Vilket jag twittrade om. Jag fick då några svar med namnförslag, namn som alla börjar på just “Mar”, och det fick mig att fundera. Först över namnen jag fick. Vad jag kände för vart och ett av dem, “vem” jag såg framför mig. Sedan spann tankarna vidare av sig själv.

Här är namnen jag fick som förslag, och mina tankar, fördomar, känslor om dem.

  • Maria
    Som namne till Jesus moder förpliktigar detta namn en smula. Lite präktigt. En tjej som var kär i mig i mellanstadiet hette så. Jag tyckte hon var jobbig. Är man, som jag, född i mitten av 70-talet är detta namnet lite för vanligt för att väcka några känslor.
  • Marie
    Marie är ungefär lika neutralt som Maria. Vem som helst kan heta Marie.
  • Margareta
    Margareta, “den tjocka och den feta”. Så får man nog inte säga. Margareta är för mig en äldre kvinna, en lärarinna eller postkassörska. Någon Sten & Stanley sjunger om. Maggan. Nej, det funkar inte. Sedan har vi ju Drottning Margareta, och även om hon var lite cool, så… Nej.
  • Marlene
    Det första jag kom att tänka på var naturligtvis Lili Marlene och Marlene Dietrich, som jag inte har någon egen relation till, de ligger bara som något slags nedärvt minne i svartvitt och med visslande militärer i bakgrunden. Jag har nog aldrig träffat någon som heter Marlene. Vilket är lite synd och konstigt, känner jag nu. Det är ett fint namn. Jag känner till en som heter så, men inte mer. Hon får representera alla Marlene från och med nu, och jag känner att det blir riktigt bra.
  • Margot
    Vi, några av mina kompisar och jag, kallar ibland en väninna för Margot. Hon heter egentligen något annat. Det är inte vackert. Alls. Och det är tantigare än Margareta. Det går inte. Vad hette hon, sångerskan, som blivit påkörd av en bil för längesen, som sjöng lite småvackert och jazzigt? Melody Gardot? Jaha. Det var inget.
  • Marianne
    Marianne är precis som Margareta en lärare, en fluortant eller en skivbolagsdirektörsfru. Och en retrokaramell. Nej, det finns inte mer att skriva om Marianne.
  • Marie-Louise
    Marie-Louise är ju lite fint! Kanske mest för att jag alltid tyckt om namnet Louise. Ja, tills jag lärde känna en lite white trashig Louise, då. Men ändå. Att aber med namnet Marie-Louise är att de ofta får smeknamnet Majsan. Vilket sedan blir Bajsan.
  • Marinella
    Marinella är väl någon obskyr, billig, äcklig spritsort? Jag vill minnas att det stått på bordet någon gång på 70-talet när mina föräldrar var på fest. Kan man heta så? Hoppas inte.
  • Marion
    Kan man heta Marion i Sverige? Det är ju lite fint, även om Robin Hood-vibbarna är lite väl starka. Dessutom hette väl Alphavilles sångare just Marion? Marian? Jaha. Potejto, potaato. (Ni som var med när det begav sig, kolla inte Marian Golds bild på Wikipedia! Ni kommer bli grymt besvikna.) (Ni kollade ändå. Skyll er själva.)
  • Marja
    Jag känner en Marja. Hon är från Danmark, och när hon var liten lät hennes skratt som barnet som skrattar allra mest klingande i Vreeswijks “Turistens klagan”. Och det är jävlarimej inte dåligt. Annars är Marja ganska hårt, vasst, finskt.
  • Mara
    Kan man heta Mara? Eller är det något man är? Någon/något som rider en om natten…? Jag tycker om namnet. Hoppas någon heter så. Hoppas hon är snygg med kattögon och ett underbart resting bitch face.
  • Marielle
    Jag vill tro att jag känner en Marielle. Men det gör jag nog inte. Det låter som någon som gillar shabby chic men som stavar det “chubby chick”. Kanske någon som dricker Marinella? Nä, förlåt…
  • Marta
    Marta är en fotbollsspelare. Och mer än så blir det inte. Jag minns att jag när var liten såg namnet Marta i något sammanhang, och kunde inte förstå varför det fanns. Varför skulle någon vilja heta en kallare och hårdare form av Märta? Jag uttalade det som Märta, fast med kort, hårt a. Då blir Marta väldigt osnyggt.

 

Jag hade egentligen tänkt fortsätta utveckla mina tankar och känslor kring namn, men klockan blev för mycket. Kanske kan det bli en fortsättning.
Slutsats? Det får nog bli en Marlene för min del, om jag ska hålla mig på min sons linje. Jag är dock mycket tveksam till att det finns en Marlene för mig någonstans.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s