Några rader

Hej.

Det har gått några dagar nu. Sedan du lämnade oss.
Jag hade nog tänkt skriva tidigare men… Det har varit fullt upp, liksom. Inte för att jag tror du klandrar mig.

Jag saknar dig.
Du har ju varit borta ett tag, redan innan. Jag saknade dig då också, men då fanns du ändå där någonstans. Vi kunde skicka meddelanden och ringa, och vi hälsade på. Och tidigare, när du var här, då var det ju också annorlunda, så… Vi har ju på många sätt vant oss.
Men ändå, trots det… Jag saknar dig.
Visst trodde jag nog att jag skulle sakna dig, men det är svårt att veta innan på vilket sätt. Eller, hur mycket, när och hur. Det är svårt att förklara. Kanske förklaras det bäst i alla små stunder då jag kommer att tänka på dig just för att du inte längre finns där.

Häromdagen gjorde M något roligt och jag filmade med mobilen. Och första tanken, som alltid, var att skicka filmen till dig på WhatsApp. Men det kunde jag ju inte. Och jag har tagit massor av bilder på honom den här veckan som du skulle älskat att se.

M har varit så oerhört duktig den här veckan som gått. Vi körde fotbollsskolan som vi bestämt sedan så lång tid tillbaka. Jag frågade om han verkligen ville, och han ville. Jag tror det var skönt och bra för honom att snabbt komma in i något normalt igen. Träffa kompisar och ha något att göra. Och du skulle varit så stolt över honom, om du varit med. Lustigt nog blev jag nästan mest stolt över att han, den dagen jag inte var hans ledare (på grund av turnering med uppdelade lag), vid lunchen helt ensam letade upp sin lunchlåda, åt sin mat och dessutom lade tillbaka lådan i väskan efteråt.
Och i morse vaknade han före mig, och smög så tyst han kunde till badrummet för att inte väcka mig (han sover i din säng, jag tänker att han kan få göra det ett tag till). Sedan fixade han själv med kläder och dessutom ordnade han frukost, flingor och mjölk. Jag vaknade och låg och lyssnade, men lade mig inte i.

Någon av dagarna fyllde jag på den stora tunnan med torrfoder till katterna. Var köper du kattmat? Lena sade att du beställde från Tyskland, och hon skulle försöka hitta en gammal order och ge mig, så jag kan fortsätta med samma blandning.
Vinter hoppade förresten upp till mig idag och lade sig i mitt knä. Där stannade han i någon timme, innan M kom ut och skrämde iväg honom. Jag tog en bild, men… Ja.

M behöver förresten nya shorts. “Vilken storlek har han?”, tänkte jag först, men det löser jag faktiskt utan hjälp. Däremot tror jag att du kanske redan köpt en massa kläder till honom, i “nästa storlek”. Det gäller bara att hitta dem…

Igår var din mamma här och vattnade lite växter som står vid västgaveln. Jag har inte brytt mig om växter alls den här veckan. Dina orkidéer… Jag har tänkt sätta dem i hon och blöta igenom dem, men… Ja, ja, de är ju tåliga.
Pionerna blev inte så fluffigt stora i år som förra året. Och nu har vi haft ett par dagars storm, så alla pioner ligger ner längs gräsmattan. Jag orkar inte bry mig om dem heller. Men jag kör åtminstone inte över dem med gräsklipparen.

Vad gör vi, då?
Jag vet inte. Vi lever. Det går ganska bra, tycker jag. Du vet ju hur M inte reagerat så mycket tidigare? Han har ju pratat om allt, så visst har han tagit in och förstått, men några större reaktioner såg vi ju inte.
Dagen då du till slut somnade in kom det äntligen en reaktion. Jag skriver “äntligen”, för jag tror det var nyttigt för honom. Kanske också för mig. Jag tjatade lite på honom vid läggdags, och då såg jag hur han blev ledsen, försökte hålla tillbaka tårar. Då sade jag: “Jag vet att du är ledsen. Det är jag också. Och det är ok. Det är ok att gråta.” Och då, äntligen kom det.
Och vi grät, tillsammans. Länge. Och han grät och sade att han redan saknade dig och att han inte ville leva utan dig och att han ville att du skulle komma tillbaka… Och jag grät och satt tillsammans med honom. Och han såg att jag var ledsen, och att jag grät. Vid ett tillfälle lade jag ansiktet i händerna, som man gör ibland när man gråter. Då bad han mig ta bort händerna. Han ville se. Och jag tänker att det var betydelsefullt för honom. Att se mig. Att gråta tillsammans.
När vi kom hem på dagen var han ganska krass. Han tog bort din Netflix-profil och förklarade ungefär att “den behöver hon ju ändå inte nu”. Efter att vi gråtit på kvällen var han mjukare. Han hämtade det gamla porträttet av dig där du har balklänning och satte det på tavellisten tillsammans med din favorit-Skylander-figur. Och konstaterade ledset att det inte fanns så mycket som påminner om dig. Då kunde jag förklara för honom att vi hade massor av saker som påminner om dig. Foton och filmer, framförallt, men också alla minnen jag och andra har att berätta om. Och, även om han inte tänker på det just nu, allt här hemma och omkring bär ju tecken av din närvaro. Pionerna i synnerhet och trädgården i allmänhet. Men det tänker ju inte M på.

Idag var vi nere på skolan och hämtade hem hans regnkläder och extrakläder och skor där. Och han fick en gosedjurskanin och stora kramar av sina fröknar. Han var kanske lite obekväm av uppmärksamheten just då, men väl hemma kramade han sin kanin länge, gav den namnet Miramis och tog hand om den på det mest ömsinta sätt. Fint.

Jag skulle kunna berätta för dig om alla reaktioner.
Om dina kollegor på jobbet, om alla våra vänner, om dina gamla vänner från högskolan, om mina och dina släktingar… Om alla som skrivit på Facebook. Men… Nej.
Jag ville bara skriva lite. Berätta att vi har det ganska bra. Under omständigheterna, måste man väl lägga till. Men du vet. Vi pratade om det här. Och just nu känns det som att vi har det ganska bra. Vi pratar. Vi känner. Vi pratar om känslor. Vi håller sams, nästan hela tiden.
Och vi saknar dig.

 

Nu har jag skrivit lite. Kanske skriver jag igen.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s