Brasklappen

Ja, det andra finns där hela tiden också. Det försvinner ingenstans.
Men jag ville skriva något som var helt befriat, något utan det där dunkla skimret som alltid anas i kanterna. När det inte dragit in och fullkomligt förmörkat allt, vill säga.
Jag ville för mig själv vända ansiktet mot solen, blunda och bara känna värmen i det som är nu.

Det var skönt.

Annonser

En tanke på “Brasklappen

  1. Ljuset finns också, som strålar mellan molnen, så då får man stanna där så länge det finns, söka sig dit. Inget försvinner eller förändras, men det är mer. Det blir mer. Och det kan vara allt. Nu.

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s