Slocknade drömmar

Jag drömmer. Precis som jag alltid gjort. Jag till och med hoppas.
Vissa drömmar tror jag lika mycket på nu, som innan, före. Andra drömmar har jag sett slockna och dö.
Visst sörjer jag. Jag gör det. Det var mina drömmar, och det gör alltid ont att ge upp en dröm.
Men i skuggan av mörkret intill… Jag har inte tvingats ge upp alla mina drömmar. Jag har inte berövats och förlorat allt hopp. Jag kan sluta mina ögon och ännu se stjärnor. Och samtidigt fatta din hand och följa dig genom mörkret.

Jag vet var mina drömmer vilar.
Jag återvänder till dem, jag lovar, men inte nu.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s