Drömmar vi inte visste vi borde drömma

Den där tidslinjen vi alla har att fylla. Till synes evig framför oss. Evig med våra mänskliga mått mätt. Dagar, veckor, månader, år. Vi lägger till händelser allteftersom de inträffar. Över tiden, ibland när vi blickar bakåt, ibland när vi är mitt i dem, ser vi faser.
Vi kanske anar att vissa händelser och faser väntar, längre fram, men vi planerar inte för dem idag, för… Vi vill ju leva i nuet.

Om man plötsligt en dag upptäcker att den där tidslinjen inte alls är evig, då? Om den har rum för dagar och veckor, kanske månader, men inte år…?
Plötsligt kan man då skönja en skugga av en tänkt tidslinje, den som troligen aldrig blir av. Ett slags fantomsmärta, fast i upplevelsen av en tänkt framtid.

Alla förändringar under livet, vårt och våra näras, alla händelser och milstolpar. Stora som små.
Vi skulle kanske ha byggt ut huset? Vi kanske skulle ha köpt en båt? Vi kanske skulle ha ångrat oss och sålt båten igen. Skulle vi rest till…Azorerna? Vad skulle vi gjort på semestern? Skulle vi försökt skaffa ett barn till?
Vilka planer kunde vi ha gjort upp, vad är det egentligen vi tänkt att vi någon gång ska göra, men som nu inte blir av? Vilka drömmar borde vi drömt?

Tänk om… Tänk om det vore ett barn, vårt barn…? Det är ännu lättare, och om möjligt ännu mer skrämmande, att tänka sig. Milstolparna, händelserna, planerna, drömmarna.
Hur ska han hämtas när han tar studenten?
Vilka kläder behöver vi köpa till skolstart?
Vad ska vi göra på sommarlovet? Sommarjobb?
Vilken position får han på fotbollsplanen? Mittfältare, kanske?

Det finns ju ingen mening i att tänka på det nu. Det kommer när det kommer. Eller så kommer det inte.

 

Tidslinjer som löper parallellt. Kanske lindade omkring varandra under vissa tider. För att sedan skiljas åt. Vilka andra linjer väntar? För något väntar väl?

Tanken på alla drömmar man kunde drömt, om man visste att de aldrig skulle bli verklighet, är tung. Men linjen löper vidare. Och det ska bli bra. Vad det nu än är som kommer längre fram. Sedan. Efter.
Allt ordnar sig.

Jag vill vara med. Oavsett. Fortfarande. Igen.

Annonser

En tanke på “Drömmar vi inte visste vi borde drömma

  1. Det är lite märkligt hur vi varseblir en del drömmar först när de krossas. När den tråden i väven klipps av. Livet fortsätter, men med ett skuggspår; förlusten av det som inte blev. Likväl en förlust, ibland lika levande som om det hade varit verkligt.

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s