Ord på vägen

För några år sedan stötte jag på en lista med livsråd. Inte helt olikt de råd Baz Luhrmann ger i “Everybody’s free (to wear sunscreen)”.
Jag är ofta skeptisk till listor i allmänhet och allmänt gällande råd i synnerhet, eftersom det oftast blir klichéer och floskler som bara väcker irrritation. Visst kan det ligga en del i äppelkäcka råd som “Le, och hela världen ler mot dig”, men det passar helt enkelt inte alla. En del råd är dessutom för många provocerande då de förringar och invaliderar deras situation, något det välmenande folket sällan ägnat en tanke åt, eller, för den delen, vill förstå om det skulle påtalas.

De råd jag snart ska förmedla är, precis som Luhrmanns, enkla små sanningar, ibland lite cyniska, ibland tröstande och värmande. Budskapet är, som jag ser det, bland annat “Vi är alla människor. Var snäll mot dig själv och andra. Den du är och det du gör duger.”. Typ.

Om man redan tycker sig ha koll på detta och känner sig trygg som människa behöver man inte läsa längre än så här. Men man får.
Och med det vill jag låna Luhrmanns introduktion:
Whereas the rest of my advice has no basis more reliable than my own meandering experience, I will dispense this advice now.

  1. Life isn’t fair. But it’s still good.
    Vem har sagt att just du kom till världen för att få solsken och lycka på färden?
    Det finns en utbredd uppfattning om att livet skulle vara rättvist. Åt var och en efter behov och förmåga. Att alla skulle få sin beskärda del av lycka och lidande, och denna del är så stor som ens nästas. Det är inte så. Har aldrig varit, kommer nog aldrig att bli. En del säger att vi ska välja lyckan, att livet blir vad vi gör det till. Det är ett trångsynt sätt att se på livet. Ibland har vi inget val.
    Och ändå, trots alla orättvisor mot oss och andra, kan livet vara underbart. I många, korta glimtar, i långa härliga perioder. Njut när det är möjligt.
  2. When in doubt, just take the next small step.
    Av en vän har jag fått ett råd som jag tycker om, och som jag levt efter ett tag nu: “When in doubt, do!” För mig, som tycker om och i mycket drivs av förändring är det ett bra råd, den lilla sparken jag behöver ge mig själv för att våga.
    Tänker jag tillbaka på situationer där jag kört fast, osäker och rådvill, är det faktiskt just så jag kommit vidare framåt, genom att ta ett litet steg till. Och se vad som händer.

  3. Life is too short – enjoy it.
    För mig, som luststyrd, är det här en devis jag lever efter nästan dagligen. På gott och ont. Jag njuter kanske lite väl mycket av vissa saker. Och kanske gör det att jag både nu och på längre sikt inte förmår njuta av annat jag önskar. På så sätt är det värdelöst att vara luststyrd, för lusten är nu och tar liten hänsyn till sedan.
    Om man vänder på det, och ser till alla tråkiga saker vi tar oss för, som vi kallar måsten och borden, kan man använda det till att ifrågasätta om det verkligen är något man vill lägga sin tid på, eller om det faktiskt inte är så viktigt, trots allt.

  4. Your job won’t take care of you when you are sick. Your friends and family will.
    För den som nu bittert svarar “no, they won’t” hänvisar jag till råd nummer 1, men budskapet i det här rådet handlar naturligtvis inte om hur dina vänner och din familj ställer upp för dig, utan om att jobbet inte gör det.
    Det finns arbetsgivare som gör mycket gott för sina anställda, det finns personer på företag som är oerhört empatiska och stöttande. Men. Grundidén med (nästan) alla företag är att generera vinst åt dess ägare. Det är inte en inrättning för att ge dig livskvalitet. Med det sagt: gör gärna karriär, älska det du gör och lägg ner din själ i det, men inte hela din själ. Offra inte ditt liv, det du tycker är viktigt utanför jobbet. Och stäm av med dig själv då och då vad du känner är viktigt och värdefullt. Det kan förändras.

  5. Pay off your credit cards every month.
    Kreditkortsbranschen lever på att människor inte betalar sina räkningar, så verkligheten visar väl att detta är något vi inte har så lätt att göra… Och det är lätt att döma människor som skuldsätter sig, för kort eller lång tid.
    Om man kan, om man har möjlighet att göra den prioriteringen, tror jag ändå på det här rådet. Det ger sinnesro att kunna göra sig själv fri från skulder som tynger.
    Jag har köpt massor med saker på avbetalning, framförallt när jag var yngre och hade en ekonomi som var…låt oss kalla den impulsstyrd. Det var en oerhörd frihet att kunna köpa vad jag ville när jag ville ha det, och jag ångrar nästan ingenting jag köpt (nåja, den där köpmansdisken med vitrinöverdel i obehandlat furuträ kanske var onödigt, och dykutrustningen fick jag leva knapert länge för) på det sättet, men åren då jag betalade av många och små skulder känns i efterhand galet ångesttyngda. Det är roligt att leva som gräshoppan (i sagan om gräshoppan och myrorna), men det ligger som en skugga över var dag med skuldränta som tickar på…
  6. You don’t have to win every argument. Stay true to yourself.
    Jag önskar jag hade kunnat ta till mig den första delen av detta råd när jag var yngre. Det och “Välj dina strider”. För det första vet jag idag att energin är begränsad, och hur mycket det faktiskt tar att argumentera, diskutera. För det andra… Tja, det kanske är en fråga om HUR man argumenterar, vilket också är något jag önskar jag lärt mig tidigare… Viljan att vinna en argumentation gör ofta att människor gör det utan att ta hänsyn till hur de får andra att känna under tiden och efteråt. Ibland är det bättre för alla att låta saker bero.
    Det här är fortfarande en utmaning för mig. Jag skojar om det och raljerar om att jag oftast faktiskt har rätt, men det spelar allt mindre roll, ju äldre jag blir. Det finns sätt att respektfullt samtala som gör att vänner och bekanta till slut kommer och frågar om ens åsikt och kunskap, istället för att jag ska tvinga på dem. Dit vill jag.

  7. Cry with someone. It’s more healing than crying alone.
    Det är sant. Jag är inte så bra på att dela med mig av mina sorger, tror jag. De tillfällen då jag gråtit tillsammans med andra har varit då jag för alltid förlorat någon jag älskar. Och det är befriande skönt att kunna bära sorg tillsammans.
    (Mitt eget tillägg till rådet är att just bara gråta tillsammans, trösta, hålla om och dela sorgen. Inte försöka lösa problem, försäkra att allt kommer ordna sig, eller säga att det inte finns någon anledning till tårar och oro. Om sådan önskas av den som behöver det bör man ta det senare. Ingen skulle avbryta ett förlösande skrattanfall för att krasst reda ut saker och ting…)

  8. Save for retirement starting with your first pay check.
    Gräshoppan i mig säger nej. Och nej, hela jag säger nej här! Spara, för all del. Sätt undan pengar om du kan, skapa en buffert för eventualiteter, lägg undan till din ålderdom så att den inte bara blir en multnande höst i ditt liv, men… Råd nummer 3, “Life is too short”. Tänk om du dör om två år? Och inte åkte på den där resan för att du prompt skulle lägga undan just den summan pengar du bestämt dig för… Eller, du kanske bara vill gå på krogen en extra gång, fast det skulle du inte ha råd med om du skulle vara samvetsgrann mot den sparplan du kommit överens om med dig själv, din pappa och banken.
    Ta det här rådet med en stor nypa salt. Och ta mig med en lite mindre nypa salt. Jag är, trots allt, luststyrd och romantiserar-sympatiserar stort med gräshoppan. Det kanske inte du gör.

    Nu har jag nämnt den där gräshoppan några gånger, och jag känner att den liksom är tongivande för mycket i mitt liv, och mina resonemang kring vad som är viktigt i livet. Och ni kanske inte har en aning om vilken jävla gräshoppa jag snackar om?
    Om ni känner så, ta gärna en paus här och titta på filmen här:
    Walt Disney Silly Symphony – The Grasshopper and the Ants. (Ta för all del gärna en paus ändå. Det är en fin gammal tecknad klassiker och vi har mååånga råd kvar att gå igenom.)

  9. When it comes to chocolate, resistance is futile.
    Nothing further, your honor.

  10. Make peace with your past so it won’t screw up the present.
    Vettigt, tycker jag.
    Kanske är första tanken att det handlar om konflikter med människor du har någon form av relation med. Nyckeln är då, enligt mig, att sluta fred med dig själv, att hitta ett sätt att stilla dina känslor kring det. Alla konflikter går inte att lösa, vi måste inte lösa alla konflikter. Men de får inte, bör inte ligga och gnaga på oss för länge.
    Det kan också handla om ditt eget förflutna, naturligtvis. Kanske är det oftare det som ligger till grund för en spricka i ditt nutida välmående.
    Min son, fyra och ett halvt år, har en skön syn på saker som gått fel: “Gjort är gjort. Det är som det är.” Kanske är det lättare att applicera det på spilld mjölk, fläckade kläder och förstörda leksaker, men… Om man lyckas tillämpa det på livet, och gå vidare utan att ge sig själv alltför mycket skuld och skam, skulle man kunna må så bra. Hur? Det vet jag inte.

  11. It’s OK to let your children see you cry.
    Ja, det är det. Att inte låta barnen se dig gråta är en björntjänst. Hur ska de kunna lära sig att det är ok att gråta om du går och gömmer dig när du är ledsen?
    “De är för små, ännu, de förstår inte”, säger du kanske. Och ja, kanske är de för små för att förstå omfattningen av dina skäl att gråta. Men de förstår att du är ledsen. Och de kan relatera till det. När du som vuxen säger till barn “Varför är du ledsen? Berätta för mig!”, varför skulle du då inte göra detsamma för dem?
    Ingen blir lycklig av att “besparas” en näras tårar, varken barn eller vuxna.

  12. Don’t compare your life to others. You have no idea what their journey is all about.
    Så självklart och så enkelt. Ändå är det det människan är bäst på, att jämföra. Och det är ju så: Vi vet inte allt vad en annan människa varit med om, och framförallt, vi vet inte hur en annan människa upplevt det. Vi hänvisar ofta till liknande erfarenheter, men glömmer då att alla människor kan uppfatta och uppleva situationer, samtal, människor, känslor, intryck på väldigt olika sätt. Det är svårt att ta in ibland, men när vi förutsätter att vi vet hur något uppfattas och upplevs, då invaliderar vi också andras upplevelse, deras känslor efter vad de upplevt.
    Vi förutsätter dessutom att andra människor delar våra värderingar fullt ut, vad som är viktigt på kort och lång sikt, och hur man bör gå tillväga för att nå mål. Jag är i allra högsta grad skyldig.

  13. If a relationship has to be a secret, you shouldn’t be in it…
    Här håller jag inte helt och hållet med, men bakgrunden till det är lite för lång för att ta nu och här. Om personerna i relationen är överens om formerna, och ingen annan överenskommelse (i andra relationer) bryts, ska inte samhällsnorm och ogenomtänkta moralpredikanter diktera villkor. Detta går att tillämpa i olika former av relationer.

  14. Take a deep breath. It calms the mind.
    Ta det gärna ett steg till. Låt dig själv försvinna en stund. Om inte fysiskt, så mentalt. Du har tid att andas i en minut då och då. Och det ger mer än man anar.

  15. Get rid of anything that isn’t useful. Clutter weighs you down in many ways.
    “Useful” måste dock ges en vid betydelse. Saker man kan ha roligt med, saker som får en att minnas, saker som är fina… Det är bra att inte samla på sig en massa saker som bara blir liggande (jag måste rensa ur mina garderober igen, förresten), men om man har plats, sakerna inte är i vägen och upptar ens dagliga fokus, och inte kostar något där de ligger, varför inte?
    Den där vännen, däremot, som bara får dig att må dåligt, som suger energi ur dig varje gång ni har kontakt… Hen kan du faktiskt göra dig av med.

  16. Whatever doesn’t kill you really does make you stronger.
    Mja… Jag kan komma på en del saker som, även om de inte varit potentiellt dödliga utan bara skapat en massa umbäranden, faktiskt gjort mig starkare. På något sätt. Men det här rådet är verkligen en floskel. Det peppar inte, det är nästan omöjligt att omsätta i handling eller känsla, och det tröstar inte någon som står inför en svår situation. Det här kan vi få säga när vi provar surströmming eller badar isvak, men i övrigt tycker jag att vi inte använder det här rådet.

  17. It’s never too late to be happy. But it’s all up to you and no one else.
    Jaha, där kom den. OK, visst kan det ligga tröst i det, den första delen. Men… Och… Ansvaret ligger för all del inte på någon annan, men det är lätt att tyda meningen som att möjligheterna ligger helt hos dig. Och det har vi ju redan gått igenom. Ibland är det verkligen så, att vi formar vår egen värld och lycka. Ofta nog är det dock så att livet kastar åt oss skit, och att vi bara har att förhålla oss till det. Någon förlorar sitt älskade barn för att det bara är så livet är. Någon får cancer för att det är bara är så livet är. Någon gör allt för att forma sitt liv efter de möjligheter som ges, men för vissa ges få, om några, möjligheter.
    Tänk gärna på det lite grann innan du slänger ur dig denna “sanning”, om du nu måste göra det.

  18. When it comes to going after what you love in life, don’t take no for an answer.
    Well… Det finns väl en självklar rimlighet att förhålla sig till här. Förverkliga dina drömmar, för all del, men inte om du är en “skön snubbe” som “bara vill ha lite kul” på andras bekostnad. Ett nej är ett nej. Om det inte råkar vara jag som säger nej till choklad. Då är det ett ja. Se råd nummer 9.

  19. Burn the candles, use the nice sheets, wear the fancy lingerie. Don’t save it for a special occasion. Today is special.
    Amen och halleluja! Med det tangerande citatet “Always keep a bottle of champagne in the fridge for special occasions. Sometimes the special occasion is that you’ve got a bottle of champagne in the fridge!” (Hester Browne) fångas här kontrasten mellan det sorgliga i att förvägra sig själv njutning utan extraordinär anledning, och det livsbejakande i att faktiskt uppmuntra till njutning.
    Är det inte oerhört sorgligt att se en komplett servis Måsen i ett vitrinskåp? För att inte tala om var njutningen ligger i att göra altaren av det vi kanske kämpat för att ha råd med.
    Jag tror samtidens generation är mindre benägna att hemfalla till detta bruk, att spara på “finsaker” och ta fram vid särskilda tillfällen. Just detta rådet känner jag faktiskt hedras. Det gör mig glad. De stackars lutherskt uppfostrade generationslämningar som ännu förvägrar sig själva glädje i små ting får väl göra det.
    Min mor, som kommer från mycket enkla och fattiga förhållanden, och som i livet kämpade hårt för att “bli något”, ta sig bort från det liv hennes föräldrar kunde ge, närde länge en dröm om att kunna köpa en päls. Det var för henne, med hennes ärvda och präglade syn på status och bekräftelse, en länge ouppnåelig dröm i livet. Det kan tyckas banalt, men för människor som med den tidens verklighet och historia med sig högaktade guldsmycken, fina titlar (“Han är ingenjör, minsann! Ska inte du bli doktor, ändå?”) och vita tänder är det inte så konstigt. Var det inte så konstigt.
    Min mamma lyckades till slut, får man väl säga. Hon fick råd att köpa en päls, en ny minkpäls, för jag vet inte hur många tusen, gjord av jag vill inte veta hur många minkar. Så fort det sedan var kyligt ute, höst, vinter och vår, bar hon sin päls. Med löjlig stolthet. Jag tyckte hon var oerhört fånig. Inte minst när hon satte sig i sin beige Volvo 340 med tweedrutiga tygsäten och körde till sitt jobb på sjukhuset slaskiga morgnar i mars.
    Men, bortsett från att jag fortfarande tycker päls som statussymbol är olyckligt och dumt, hon gjorde fasen rätt. Hon förverkligade sin lilla dröm, och hon bar sin älskade päls. Hon hängde inte in den i malpåse för evigt.
    (Den här historien har tyvärr ett mindre lyckligt slut. Som en tragikomisk passus blev pälsen illa skattad av en borderterrier på fest en gång, något som fick min känsliga mor att känna sig ytterligt kränkt. Värdparets hemförsäkring täckte lagningen för vilken ytterligare några minkar fått sätta livet till, men mammas stolthet fick sig en törn. Sedermera såldes pälsen när min mor kom på ekonomiskt obestånd. Det var en oerhörd sorg för henne. Jag tyckte då att hon var fånig, i min tonåriga förvissning. Idag förstår jag symbolvärdet.)

  20. Over prepare, then go with the flow.
    Det här är faktiskt ett otroligt bra råd, enligt mig. Jag har nog, om jag ska vara ärlig, kommit undan alldeles för lätt i livet. Jag har haft tur. Eller så har jag varit mer förberedd än jag själv inser. Jag tycker själv att jag inte förberett mig på åtminstone åtskilliga situationer i arbetslivet, och ändå landat på fötterna, och till och med fått stilpoäng. Det här ska jag ta till mig.

  21. Be eccentric now. Don’t wait for old age to wear purple.
    Här, precis om i råd nummer 19 (vilket jag i och för sig inte nämnde då), har barn ett underbart och enkelt sätt att se på saken. Om man älskar gult, då tar man på sig sin gula favorittröja, oavsett väder, sammanhang och händelse. Om man vill ha gröna kaninöron i plysch på huvudet, då har man det. För att man vill. För att det är fint. För att man blir glad.

  22. The most important sex organ is the brain.
    Eller med de ord jag själv lånade nyligen, “All men who touch first with words go much further afterwards with their hands.”
    Som en vän också påpekade då, känslan är att det här inte gäller lika mycket för män som för kvinnor. Män verkar vara lite enklare. Har du inget att säga kommer ändå ett par snygga bröst ta dig nästan hur långt som helst. Det här gäller naturligtvis INTE ALLA MÄN!!

  23. No one is in charge of your happiness but you.
    Är inte detta samma sak som i råd nummer 17? Jag tycker i alla fall att jag avfärdat det här tillräckligt.
    Men bara det att samma insiktslösa råd smyger sig in två gånger på den här listan visar hur vanligt det är att folk häver ur sig sånt här. Sluta med det. Det gör ingen lycklig. När du har möjligheter och det enda som hindrar dig är du själv, då, möjligen då, kan du få lov att yttra de här orden. Framför spegeln, till dig själv.

  24. Frame every so-called disaster with these words: “In five years, will this matter?”
    Ja. Det är ett lagom perspektiv, kan jag tycka.

  25. Always choose life.
    “Always be yourself. Unless you can be Batman. Then be Batman.”
    Ja, visst, välj livsbejakande när du har möjlighet. Det är ju självklart. Se till de val du kan göra, och välj det som får dig att känna dig levande.
    För människor som lever under en tyngd som får dem att överväga alternativ till livet, byt gärna ut “always” till “please” före.

  26. Forgive but don’t forget.
    Det handlar inte om långsinthet eller bitterhet, utan om att lära sig. Vi kan lära oss av andras misstag också, inte bara av våra egna. Om någon gör dig orätt gör du inte en insättning på cynismbanken om du minns det. Du rustar dig själv för livet. Som inte är rättvist, remember?
    Min egen uppfattning, just nu, är dessutom att det ibland är rätt att inte förlåta. Låt det inte förbruka dig, låt inte tankarna på orätt mot dig göra dig förbittrad och förlora energi, men du måste inte förlåta. Förlåtelse ges av mig till den som förstår vad de gjort, hur de gjort orätt och som ångrar sig och lovar söka göra annorlunda i framtiden. Ett lamt “Förlåt för att jag gjord dig ledsen” (dvs “synd att du valde att bli ledsen”) ger inte förlåtelse.

  27. What other people think of you is none of your business.
    Mmm… Det här gör mig så glad. Säg det för dig själv. Lyssna på dina “Men…”. Se dig själv skaka på huvudet åt dina försök att komma med invändningar. Resignera med ett leende.
    Nej, inga “men”.

  28. Time heals almost everything. Give time time.
    Så svårt, men faktiskt sant. Dessutom, med facit i hand gällande mitt livs tillkortakommanden, misslyckanden och motgångar, brukar det mesta ordna sig. Ibland till det bästa. Ibland till något bra.
    Jag känner ännu sorg över min bästa vän som dog när vi var 25. Det är honom jag skulle delat så mycket med av allt det jag inte har någon alls att dela med mig till. Jag saknar min far i oräkneliga situationer för varje år som går, för allt jag inser att han gått igenom före mig. Jag saknar min hund. Jag önskar att det äktenskap jag ett kort tag var en del av hade slutat annorlunda, eller inte ingåtts alls.
    Men det gör inte ont längre. Det är saknad, längtan, undran. Det varma i minnena är kvar, levande.
    Nu önskar jag att det jag, vi, har nu får vara som det är, att det sår livet tillfogat oss får läka och att tiden går så att vi inte längre behöver tänka så mycket på de ärr som blev kvar. Ge oss tid.

  29. However good or bad a situation is, it will change.
    Allt förändras. Allt är i ständig förändring. Det är det enda som är konstant.
    Att när lycka råder göra sig medveten om att det kommer att förändras, förr eller senare, är ju så livsförvägrande att det gör ont vid blotta tanken. Att när olycka råder försöka intala sig att det kommer att vända är bra, men kan kännas tröstlöst när det görs för 216:e gången. Använd med försiktighet.

  30. Don’t take yourself so seriously. No one else does.
    En vän har en tatuering som jag gillar, och som jag skulle kunna leva med själv. Det är Jokerns (i Batman) “Why so serious?”. Och frågan är befogad. Varför?

  31. Believe in miracles.
    Räkna inte med dem. Kanske är det mycket att hoppas på. Men tro på dem.

  32. Don’t audit life. Show up and make the most of it now.
    Jag (!) tror (!) att det är av godo för människor att sätta sig ner och fundera på livet, vilken riktning de vill det ska ta, vad och vem de vill vara, för sig själva och för andra. Alldeles för mycket kretsar idag kring ytliga och snabba skeenden, enligt mig. Har man en önskan att uppnå något måste man veta vägen dit, och för att finna en väg dit måste man veta var man är.
    Audit life. If you want to. But not too often. And not for too long. Also, show up and make the most of it, whenever.

  33. Growing old beats the alternative – dying young.
    Jag måste nog hålla med. Trots ökad behåring där den inte är önskad, minskad behåring där den är önskad och en omfördelning i förhållandet vikt/kondition. Bland annat.

  34. Your children get only one childhood.
    Vilket ger mig en känsla av saknad i förtid. Och dåligt samvete för allt jag kanske borde göra. För mig ligger detta som en ständig påminnelse i medvetandet. Och med allt jag ser och förstår idag tror jag att mitt barn har en fin barndom. Mitt dåliga samvete hör ändå till.

  35. All that truly matters in the end is that you loved.
    Är det så? Jag känner mig för ung för att kunna ta in och förstå det. Kommer det att ge mig sinnesro på dödsbädden? Jag är inte säker på det.

  36. Get outside every day. Miracles are waiting everywhere.
    Det här känns som något jag skulle kunna ha skrivit. Om du är en person som inte ser mirakel när du är ute, ta med ett litet barn och upplev världen genom barnets ögon – och händer, näsa, öron och tunga.
    På det här området blir jag missionerande, predikande. Jag tror att alla människor mår bra av att komma ut. I skogen, i parker, vid havet, vid sjöar, på fält och på fjäll. Obotliga ömfotingar och stadsälskare har ännu inte fått sina ögon öppnade, och lever sina liv blinda och förvägrande sig själva den harmoni som kommer av att vara del av samspelet i naturen.
    OK, förlåt, jag vet att jag låter nyfrälst och lite fanatisk.

  37. If we all threw our problems in a pile and saw everyone else’s, we’d grab ours back.
    Med några få (relativt sett) undantag är det nog så. Vi bär alla våra tyngder. I det är vi alla väldigt lika. Vi pratar bara sällan om det. Lycka är en statusbärare. Det är synd, för vi mår oftast bättre när vi talar om det. Människor är faktiskt bättre på att lyssna, stötta och trösta än vad många kanske tror när de väljer att bära sina sorger tyst.

  38. Envy is a waste of time. Accept what you already have, not what you need.
    Ja, så är det, absolut. Här måste nog dock tillämpas mitt tillägg, se slutet av denna text.

  39. The best is yet to come…
    Det här rådet är jag för cynisk för att kunna ens läsa utan att fnysa och skaka på huvudet åt. Förlåt.

  40. No matter how you feel, get up, dress up and show up.
    Och förlåt dig själv för de gånger du inte orkar. Och minns att det är stor skillnad på “jag orkar inte” och “jag ids inte”.

  41. Yield.
    Jag väljer att tolka detta råd som “lämna företräde”, kanske som “surrender” eller “submit”. Du måste inte fullfölja alla strider. Hur mycket energi är det värt för dig att lägga på att vinna? Skulle du förlora på att låta någon annan vinna? Vore det rättvist att låta någon annan ta den plats du kan ta? Skulle du göra någon annan lycklig genom att låta den gå före?
    Och om det förväntas av dig att du ska vänta på din tur, gör då det.

  42. Life isn’t tied with a bow, but it’s still a gift.
    En gåva vi inte önskat och inte kunnat tacka nej till, förvisso, men det är nog ändå så. De allra flesta av oss är glada för gåvan, men ibland är det oerhört svårt att känna tacksamhet.
    Ibland är det enklare att tänka på andras liv som gåvor. Att känna tacksamhet för att de lever, och för att deras vägar korsats med ens egna.

 

Det var allt! Listan innehåller just 42 råd, och jag har nu redovisat dem alla. Hur många råd som finns i Baz Luhrmanns sång vet jag inte, men där gömmer sig (minst) en sanning som fungerar som nyckel till nästan alla goda råd.
…if you succeed in doing this, tell me how.

Det är ofta inte lätt att ta till sig råd, att omsätta dem praktiskt i ord och handling. Vi misslyckas. Och försöker igen. Och det är som det är.
För mig är ändå råd och livsvisdomar något jag gärna samlar på mig, när jag hittar goda, som rimmar väl med mina erfarenheter och värderingar. Det är också därför jag har lätt att förakta floskler och klyschor, som alltför lättvindigt yttras utan större eftertanke.

Carpe diem! Fånga dagen!

PS. Lyssna nu gärna på låten också. Här är den: Everybody’s Free (To Wear Sunscreen).

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s