Jul på ön – 2003

Vilket jävla väder! utbrast fadern, precis inkommen från en vindpinad utfärd till vedboden. Herre jesus!
Som vanligt var det lite osäkert huruvida vädret kommit som en gåva från högre makter, eller som ett gissel från undre regioner. Bäst att åkalla lite av varje.

Vi satt där i decembermörkret, pappa och jag. Juldagen och annandagen var passerade, och båda dagarna präglades av typiskt svenskt vinterväder, nämligen dimma, regn och mer regn. Lördagen, första dagen efter de röda dagarna, satt vi där i soffan, i var sitt hörn igen. Det regnade inte längre. En liten frist.

Äntligen hade hunden fått sin välförtjänta promenad på ön. Tre dagars instängdhet gör tassarna på vilken hund som helst till turboförsedda sprintersladdare, och vår lurvige vän sprang åt alla håll samtidigt, utan bekymmer om väta och smuts i päls och nos. Han var den ende som numera tog sig ett vinterbad, även om han just idag nöjde sig med att doppa tassarna och springa lite i strandkanten.

På tv:n fortsatte julkavalkaden, och fadern grymtade nåt om att hela årets kvot av kvalitetsfilm sändes under dessa få juldagar. Men, men, äntligen var vi i alla fall av med den förbannade Arne Weise! Julvärd för året hade Lotta Bromé varit. En rasande grann kvinna, enligt fadern, men tydligen var hon homosexuell? Egendomligt, tyckte fadern, var inte hon ihop med Carl-Jan Grankvist? Om fadern fått bestämma, hade världen sett annorlunda ut.

Äntligen fick vi lite regn.

 

Julen 2003 var min pappas sista jul. Han dog i maj 2004.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s