Jul på ön – 2002

Julafton på landet. Pappa och jag. Vi sitter mest inomhus i varsitt hörn av soffan, äter, ser på tv, kommenterar och trivs.

Just denna julafton är den sista någonsin för Arne Weise. I tv, alltså. Han gör sin allra sista presentation av Kalle Anka, Karl-Bertil Jonsson och någon julkonsert från Örebro. Till att börja med känns det lite fjantigt att Arne Weises sista julhallåande uppmärksammats så otroligt mycket i press och media, men fram på småtimmarna, när man sitter där mätt och däst, kryper ändå ett vemod över en. Visst är det väl tråkigt, han som varit med i trettio år.
– I helvete, säger pappa, det var väl på tiden att den gubbfan pensionerades!

Pappa, som i många fall måste klassas som tämligen konservativ, har i detta fall en klar åsikt. Arne Weise borde slutat för länge sen. Och det gäller förresten inte bara Arne Weise, det gäller alla andra gamla rävar och ruggugglor som häckar i tv, radio och andra publika sammanhang.
Medan tv:n troget kastar sitt kalla ljus över vårt bastuvarma vardagsrum (brasan som pappa hela tiden håller liv i med mångårig erfarenhet skulle kunna värma upp en mindre stad), letar sig tankarna bort en stund, summerar dagen som gått.
Ännu en julafton är till ända. Jag låter som hastigast minnet bläddra genom barndomens jular, och jag känner en svag antydan till ett drömskt leende infinna sig.
När jag sedan tänker på hur jag för några timmar sedan tomtade (dvs klädde ut mig till och spelade tomte) för gudbarnen, tänker jag att julen ändå faktiskt är barnens tid, precis som alla så klämkäckt säger. Usch, de där klämkäcka klyschorna som folk hasplar ur sig, de stämmer alldeles för ofta…

Nåväl, tv:n tröttnar också till slut, strax efter Arne Weise, och sedan är tystnaden all. Endast tomten är vaken. Men han är trött.
Med hunden, flämtande av värmen, i släptåg, vandrar jag ut till friggeboden jag disponerar över såsom mitt högkvarter vid mina besök. Där är det något svalare, kanske tjugotre grader, och hunden lägger sig genast att sova.
Själv ligger jag vaken en stund, och funderar över om vilka andra än Arne Weise folk säger ”Det var väl på tiden att den gubbfan pensionerades!”. Tomten? Kungen? Min far?

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s