Väntan

Hon ser på oss.
Jag förstod inte innan att hennes närvaro skulle göra oss alla sjuka.
När hon ser direkt på mig och jag möter hennes blick ser jag framtiden. Inte den framtid jag alltid drömt om, utan ett liv i hennes skugga, för evigt.

Jag ser bort. Hennes blick är som ett starkt ljus i mörkret, och strax ser jag henne i ögonen igen, utan att veta hur det gick till.

Vi har talat om henne, men så fort vi gör det reser hon sig upp, kommer närmare och tycks stirra på oss.
Vi talar om något annat. Då sätter hon sig ner igen. Väntar.

Vi väntar. Hon väntar.

Tystnaden vi älskat och alltid sökt är som ett gift.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s