Day 24 – Something that makes you cry

Jag gråter inte så ofta.
A gråter för allt. När det är rörande på film. När det inte är rörande på film. När det är söta djur på tv. När någon står på prispallen och tar emot VM-guld. När nationalsången spelas. När signaturmelodin till “Hem till gården” spelas. När Albinonis Adagio spelas. Och när hon är ledsen eller arg.

Mina ögon kan tåras av riktigt bra musik, mäktiga låtar, när jag är i rätt sinnesstämning.
Jag gråter sällan till film. Inte för att jag är särskilt tuff eller så, det bara är så.
Något som däremot får det att tjockna i halsen ordentligt är lyckliga slut på situationer där djur är inblandade.

Första klippet. En båt håller på att sjunka under dramatiska former i hög sjö. Ytbärgaren gör sitt jobb och räddar familjemedlemmarna till säkerhet. Mer än så kan man inte begära. Men räddningsstyrkan kan bara inte lämna kvar en stackars jycke som klamrar sig fast vid vad den kan hitta…

 

I mitt minne finns det ett ännu bättre klipp, snarlikt, men där en hel familj räddas, och kvar på skybridgen på båten sitter en vit liten terrier. Den vågar inte ge sig ut i vattnet, och ytbärgaren riskerar livet om han närmar sig båten simmandes. Till slut bestämmer sig den lilla hunden för att lita på människan, och kastar sig ut i det stormpiskade vattnet för att plasksimmande nå fram till ytbärgaren och vinschas upp till säkerhet. Lycka! Tårar!

Som en liten tårfylld bonus länkar jag även till det numera superkända lejonet Christian the Lion.

 

God jul!

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s