Day 22 – Something that upsets you

Oj, oj, oj… Det räcker inte med ett enda inlägg för att få med allt jag upprör mig. Det är ju mycket därför den bloggen finns, för övrigt.
Men jag ska ta upp två saker som stör mig, som gör mig upprörd.

Först:

Djur som blir illa behandlade av människor

Jag är inte vegan eller greenpeace-aktivist. Jag gör ingenting för att göra det bättre för minkar, hönor eller grisar. Jag gör heller ingenting för att göra det bättre för Spaniens gatuhundar eller för delfinerna i Medelhavet. Jag gör faktiskt något för tigrarna, tror jag. Jag är Tigerfadder i WWF. Men det är en annan historia.
Ändå vurmar jag för djuren. Jag älskar djur. Mer än människor. I allmänhet, alltså. Jag är medveten om att det finns alldeles för många människor på vår jord som lever under fruktansvärt dåliga förhållanden, och jag vet att det bland dessa finns alldeles för många barn som det är mycket synd om, och som förtjänar bättre.
Jag är dock lite cynisk här, kanske, lite misantropisk, då jag för det första anser att ansvaret för dessa människor ligger på I-ländernas regeringar, och därmed indirekt på människorna som röstar i dessa länder, inte på mig som enskild människa, och på mina eventuella allmosor. Dels anser jag, och håll i er nu, att vi är tillräckligt många människor på vår jord. Det är lätt för mig att säga, som sitter i ett varmt hem med rent vatten och mat på bordet, kläder och sjukvård och fred, men… Det finns massor av människor som jobbar för världens människor, jag väljer att lägga min energi mer på alla de djur som vi människor driver undan i vår egen utbredning. Jag tycker inte att det är värt att utrota en, tio, hundra eller tusen olika arter för att rädda en miljon människor. Vi kanske kan göra båda, det vore ju det absolut bästa. Men om det handlar om att välja mellan att låta en människa leva, eller en sibirisk tiger, ja, då är mitt val enkelt.

Det jag tänkte på var dock inte djur i allmänhet, på det stora hela, utan på enskilda djur som behandlas illa. Jag tänker på de djur som människan uppfostrat och lärt upp till att lita på människor, som är beroende av människor, och som sedan sviks helt.
Jag tänker på en björn på ett zoo i Kina. Björnen bodde i en inhägnad med höga betongväggar, mot vilka den brukade resa sig upp mot åskådarna längst upp vid kanten för att få mat kastat till sig. En dag kom en man som istället för mat kastade syra i ansiktet på björnen.
Jag tänker på hundar som, visserligen oftast av misstag, men ändå, bundits fast vid dragkrokar på bilar och sedan släpats efter i många kilometer.
Jag tänker på djur som skaffats av någon anledning, men som sedan tröttnas på och vansköts, djur som varit efterlängtade och älskade, för att sedan glömmas bort och stå och ruttna i en hage, ett hägn, en lada, en bur, en bakgård…

Ja, jag kollar en del på Animal Planet och deras olika program om djurpoliser i USA. Och jag lider med djuren varje gång jag ser det. Och jag lider inombords när jag läser i tidningen om djur som farit illa av människors försummelse, okunskap eller brist på empati.
Det gör mig förbannad. Jag skulle mer än gärna få verkställa bestraffning av de människor som orsakar djur lidande. Efter egen straffskala.

Sedan:

Människor som inte tänker

Det här är ett I-landsproblem i allra högsta grad. Förvånande nog är det alldeles för få som irriterar sig på detta, vad det verkar, och det i sig gör mig också förbannad. Många tycker att jag tar i när jag fördömer dessa människor så hårt, men, tyvärr, jag kan inte se några förmildrande omständigheter.

Folk i allmänhet tänker inte. De bara är och gör. Reflekterar inte över varför. Ifrågasätter inte. Funderar inte kring om företeelser är rimliga, vettiga eller aktuella, utan lallar bara på, åker med, gör som alla andra, för att det “är så”.

Jag är van vid att ifrågasätta och kritisera. Jag har gjort det i hela mitt liv, och jag har fått ta mycket skit för det. Det har också lärt mig mycket, och med lite balans på hur man formulerar sig och i vilka lägen det är viktigt och inte (välj dina strider) har det blivit en tillgång och något jag fått beröm för och något som varit viktigt för mig både privat och i karriären.

Har jag då några exempel? Som sagt, den här bloggen finns till av en anledning. Det är med just Avsmak jag betraktar alla människor som likt höns rusar omkring och kacklar och pickar som de alltid gjort. Det är med en känsla av Avsmak jag kommer att servera läckerheter ur livet just här.

Välkommen!

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s