Day 02 – Your first love

Min första kärlek? Oj…

Vad räknas som kärlek? Räknas mitt bröllop på toaletten på dagis i treårsåldern, i vilket min vackra brud Ludmilla och jag drog ner våra respektive byxor och sedan gick ut och förkunnade för världen att vi var gifta…?
Nåväl, jag antar att det sorterar under “gulliga anekdoter” mer än under “äkta kärlek”.

Som barn vill jag minnas att man hade en slags besatthet av vissa personer i olika åldrar. Ett tag ville man gifta sig med sin mamma. Ett tag var det storebrorsans nya flickvän, för hon hade en golden retriever.
Men ok, jag antar att vi är ute efter Kärleken, den där som skrivs om i böcker och sånger.

Tråkig nog kan jag inte minnas någon känsla av att vara uppe i det blå av lycka och känslostormar kring en ny flicka. Det har i mitt fall alltid smugit sig på.
Däremot har jag gråtit och gått med patetiska funderingar om hur världen aldrig skulle bli sig lik efter uppbrott från den flicka som just tröttnat på mig.

Den första var den första på många sätt. Hon var den första som fick min uppmärksamhet som kärlek på riktigt. Hon var den första som delade min säng. Hon var den första som jag gjorde en massa “vuxna saker” tillsammans med. Jag tänker då inte på “adult stuff”, utan på att aktiviteterna inte längre handlade om att åka och bada, cykla omkring, äta glass eller spela kort, utan kanske om att gå ut på krogen, spela biljard och bowling (sånt kostade ju pengar), gå på restaurang och planera saker tillsammans.
Jag gjorde en massa fina saker för henne, sånt där man ska göra när man kär. Jag spelade in blandband åt henne, jag skickade brev, jag köpte nallar och små fina kort. Saker jag senare skulle se tillbaka på och…kanske inte ångra, men ifrågasätta.

image

Jag vill minnas att jag var 17 år när vi träffades, hon var ett år yngre. Jag tror vi var ett par i ungefär åtta månader. Under den tiden bodde jag i stort sett hemma hos henne, i den lägenhet hon bodde i tillsammans med sin mamma. En fantastisk tid! Hennes mamma lagade mat åt oss, tvättade mina kläder (och strök dem, till och med underkläderna) och lät oss husera fritt gällande det mesta. Hennes storebror, som jag tror pluggade på annan ort, kom hem ibland, och då satt jag uppe hela nätterna och spelade tv-spel med honom. Ett sorglöst liv.

Till slut tog det i alla fall slut, och jag var otröstlig i några dagar. Jag minns när jag tog bussen hem efter att hon gett mig förhållandets dödsbud. Mina ögon var rödgråtna, och självklart mötte jag en gammal klasskompis på bussen. Sorgen gick i alla fall över, som jag minns det, ganska snabbt.
Och när hon efter någon månad ville ha mig tillbaka (faktiskt!), var det jag som ville gå vidare med mitt nya liv. Lite upprättelse för egot, om inte annat.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s