Vegetarianer – fulare än andra?

Jag åt lunch på lokal idag. För en gångs skull gick vi inte till någon av de fem lunchrestauranger vi så fantasifullt brukar frekventera, Göteborgs innerstad har ju trots allt några fler att välja på. Ett nytt ställe, alltså. För oss. Det blev Andrum.

Andrum, ja. Det heter så. Möjligen är det tänkt att vara liksom en oas för stressade människor i staden, ett ställe där man slinka in, ställa ifrån sig sina shoppingpåsar och glömma sina måsten för en stund, få en bit mat och känna inre frid. Jag vet inte. Som den skeptiker jag är ringer naturligtvis varningsklockor när jag ser sådana namn.

Hur som helst, Andrum är, vad jag har förstått och erfarit, en restaurang som serverar vegetarisk mat. Är man vegan eller allergiker har de koll på det också. En del människor, framförallt män, har fördomar mot vegetarisk mat, skulle jag vilja hävda. Personligen älskar jag kött, men har inga problem med att undvara det då och då. Livet har många dagar. Så… Maten på Andrum är god. För dagen var den riktigt god, till och med. Jag kommer tillbaka. Det är dock inte maten eller restaurangen som gett mig anledning att reflektera.
Det är dess gäster.

När man sitter i lokalen och ser sig omkring känner man sig lite udda, lite utanför, när man ser på sig själv, sina vanliga jeans, sneakers eller lågskor, skjorta eller t-shirt och tröja, svart jacka av modernt, stilrent snitt… De flesta andra har…konstiga kläder. Fula kläder. Second hand-kläder. Illa sittande kläder. Urtvättade kläder.
Jag tittar på en småbarnspappa vid bordet bredvid oss. Han är smal och gänglig, har buskiga ögonbryn och rufsiga polisonger, fula, tjockbågade, glasögon, dålig hållning och en dum uppsyn. För att förstärka sitt uttryck av “cool bohem” (?) har han en Tuffa Viktor-keps sig, en grönrutig, öppen skjorta som fladdrar vilt, en urtvättad t-shirt med krage som är utdragen efter alldeles för många års användning samt ett par byxor som egentligen är ganska snygga, men då på en person som väger det dubbla…
Jag låter blicken vila på en tjej i kön till kassan. Det första jag ser är hennes ryggsäck av märket Fjällräven Kånken på hennes rygg. Med paraply i sidofacket. Den ryggsäcken har fan aldrig varit cool, inte någonsin, och den är det inte nu heller. Jag hade en enda klasskamrat med en sådan, och han led hela mellanstadiet… Men, naturmupparna kör stenhårt på den. I övrigt har hon på sig strumpbyxor, av typen kalasbyxor, randiga i alla färger, en gräll och flerfärgad stickad kofta (jag skulle vilja kasta ut ordet “etnisk” här, jag vet inte varför) samt bekväma, fotriktiga kängor i brunt och aldrig någonsin putsat skinn. Hon har dessutom dreadlocks. Råttfärgade. Hon är osminkad.
Längre bort sitter en ung kille som ser ut som Jesus. Han har rött, långt hår, lockigt och oborstad. Han har en yvig röd mustasch som skulle göra Bröderna Busborst i Kalle Anka hänförda. Han bär ett par smala, svartbågade glasögon som med cocacolabottenstyrka projicerar två stirrande glosögon. Han har slutligen en slabbig t-shirt i en bajsbrun nyans med urtvättat tryck, ett par stentvättade jeans (jo, jag tror faktiskt att de är stentvättade) med gällivarehäng, samt en parkas. Med huva.

Jag skulle kunna fortsätta, men jag tror ni har fattat grejen. Så, ok, det verkar finnas ett samband mellan vegetarisk mat och något slags utanförskap eller åtminstone uddaskap (jag hittar på det ordet här och nu) vad gäller klädstil och utseende.
Min teori börjar ta form. Jag har till att börja med inga ord att formulera den med, mer en känsla som kryper på. Till slut kommer den, meningen som sammanfattar det: vegetarianer är fula! Objektivt och obestridligt. Visst, skönheten sitter i betraktarens öga, men vi snackar en minoritet här, en klichéstämplad minoritet som folk (och jag) har fördomar om, som ofta bekräftas, och de ÄR fula. De är skitfula!! Jag är hemskt ledsen om jag trampar någon på tårna här, men hur objektiv-på-riktigt jag än försöker att vara, kan jag inte säga något annat. Vegetarianer och veganer är generellt sätt mycket, mycket fulare än andra människor.

Varför är det så, då? Blir man ful av att inte äta kött? Klas Klättermus vänner skulle inte hålla med. Nej, det måste vara tvärtom, man väljer att inte äta kött för att man är ful. Mja, det lät ju också ganska konstigt…

Här är min teori.
Fula människor… Vänta. Jag ser att en del av er skruvar på sig. Jo, det finns fula människor. De är värda lika mycket, deras familj och vänner tycker om dem och de har rätt att vara som de vill. Men, de är fula. Det finns fula människor. Det finns till och med fula barn. Man kan ha ett fult ansikte, en ful kropp, dålig hållning, osv.
Så… Fula människor vet att de är fula. Det vet de tidigt. Alltså kan man ge upp kampen att hänga med bland märkeskläder och rätt cykel och rätt frisyr. Påfallande ofta ger man upp intressen som idrott, nya prylar, tv och uteliv. Man fjärmar sig från de vanliga människornas livsstil. Ju mer man känner sig udda (till att börja med för att man är ful), desto mer kan man välja alternativa vägar.

  • Man kan köpa en begagnad, oväxlad cykel på second hand. Den är inte bekväm, den är skitjobbig att cykla på, den är apful, rostig och i olika färger, men man hävdar att den är cool och snygg och att är onödigt att köpa nytt hela tiden
  • Man kan rulla sina cigaretter själv. Man tjänar några kronor på det, och så får man det precis som man vill ha det (dvs man ser ut som en hippie när man röker). Och så får man tobak i fickorna.
  • Man kan stödja Greenpeace. Eller Amnesty. Och sätta en knapp på sin poncho, eller på väskan.
  • Man kan köpa alla sina möbler på Myrornas. 60-talet är alltid inne. Alltid.
  • Man kan högakta kultur som beatbox och arbetarteater och förakta allt som är mainstream. När något udda blir mainstream föraktar man det också.
  • Man kan bli vegetarian, ägna sitt liv åt att lägga kikärter i blöt, eller om man är riktigt överudda, bli vegan, vilket måste vara svart bälte i matjobbighet.
  • Man kan strunta i all form av personhygien och kroppsvård, låta naturen ha sin gång som den behagar.

Så… Teorin går alltså ut på att fula människor gör val som gör dem ännu mer udda och fula, eftersom de inte har något att förlora, allt att vinna. De blir stärkta i sin grupp, får en identitet. Ju fulare, desto coolare.
Jag kommer naturligtvis inte att bli oemotsagd i detta ämne, och min teori är fortfarande inte helt komplett, men jag känner mig nyväckt. Jag kommer hädanefter att se på vegetarianer och på fula människor med helt nya ögon. Jag kommer också att samla in fler fakta och bygga på teorin.

Varför blev de då inte goth, emo, hipster eller något annat? Ja, hipster, iofs, det ligger väl rätt nära, och kanske punk, men hipster har ju blivit mainstream (det är svårt att hitta något coolare än hipsters just nu i modemagasin, tycker jag) och punkare känns…väldigt passé.
Dessutom är gothare och emosar ofta vackra/söta/snygga… Där skulle de inte passa in, helt enkelt.

To be continued…

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s