Vänta bara!

Jag är i skrivande stund 36 år och nybliven pappa. Jag har tre syskon och sammanlagt åtta syskonbarn. Jag har en hel del vänner som också har barn. Gemensamt för dem alla, med några få undantag, är att de alla sagt till mig “Vänta bara!”.
Det handlar naturligtvis om det här med att ha barn. Om uppfostran. Om regler. Om konsekvens. Om värderingar. Om seder och bruk. Det mesta går ut på att alla andra vet exakt hur jag kommer att bete mig den dagen jag själv benådats med en liten telning. Den dagen kommer jag att upphöra att vara den person jag dittills varit, och anta en ny personlighet, med nya intressen, nya värderingar och nya sätt att se på saker, helt utan att reflektera över det.
Redan så här långt i detta inlägg rimmar det så illa att jag biter ihop käkarna så att tandhalsarna sticker ut ur käkbenet. Men låt oss ändå ta oss an ämnet.

Vi belyser problemet med några situationer ur verkligheten.

Julkort på barn.
Ni vet vilka jag menar. I jultid dyker de upp, foton på average barn i röda tomtepyjamasar och pepparkaksgubbekostymer i alltför hårt belyst hemmamiljö.
Varför i hela Kapernaum tror föräldrar att jag vill ha en bild på deras barn sittande på mitt kylskåp? Jag köper att man tycker om sina barn, det är självklart att barnen för föräldrarna är det största som hänt. Men jag är ledsen om jag gör någon besviken (nej, förresten, det är jag inte), era barn är inte det största som hänt mig! Jag är glad åt att ni är glada, men jag blir inte glad av att se era barn på bild. Inte ens i tomtepyjamas! Jag kommer helt säkert att ta tusentals bilder på mitt/mina barn. Kanske klär jag till och med ut dem i något sött och skojigt. Men jag tror inte för en sekund att någon annan är så intresserad av mina barn som jag är. Och jag kommer inte att skicka julkort, påskkort, sommarkort, you-name-it-kort med mina barn på till er.
”Vänta bara! Du kommer att vilja göra det sedan! När du får egna barn kommer du att bli likadan!”

Konsekvenser – Hot och verkställande
Juldagen 2003. Familjemiddag med alla syskon och kusinbarn. Mycket mat, mycket värme, mycket liv och mycket tjat. Äldsta kusinerna, två flickor på fyra år springer i den stora hörnsoffan bakom ryggarna på de vuxna som försöker prata med varann. Efter en evighet tröttnar till slut föräldrarna (själv har jag önskat livet ur både barn och föräldrar i över två timmar vid det här laget) och säger ifrån.
”Spring inte i soffan!”
Ingenting händer.
”Spring inte i soffan!!!”
Flickorna skrattar och springer ännu mer.
”Om ni inte slutar upp med att springa i soffan åker vi hem med en gång!!!”
Flickorna stannar upp, tittar på föräldrarna med jultindrande ögon och andan i halsen och ler sina största leenden. Sedan tar de ett varv till köket och tillbaka, för att sedan fortsätta sitt aprally i soffan.
”SPRING INTE I SOFFAN!!”
Den höjda rösten funkar. En kort stund. Strax hörs tjo och tjim från två glada flickor igen. Raska fötter springa tripp, tripp, tripp.
”Om ni inte omedelbart slutar att springa i soffan sätter vi oss alla i bilen och åker hem, nu!”
Och i den stilen fortsätter det… Alla vet så väl att juldagen är helgad åt denna familjemiddag. Ingen kommer att åka hem förrän alla är övermätta, övertrötta, övervarma och överjävliga. Jag vet. Mina syskon vet. Barnen vet.
Min ståndpunkt är (vilket i mitt tycke borde vara allas självklara ståndpunkt) att man inte ska hota med något som man inte kan eller kommer att verkställa. Detta har jag också tagit upp med bl.a. syskonen. Och jag har fått samma svar…
”Vänta bara!”

Profilbild på Facebook
OK, det här är en ganska oskyldig sak, kan tyckas, men eftersom det är så urbota töntigt och dumt kör vi på ändå.
Ni har sett det. Man ögnar snabbt igenom de senaste inläggen, och ser till sin förvåning att ens gamla klasskompis Magnus inte längre ser ut som den 35-åriga, lite lönnfeta och vid tillfället festnöjda person man så väl känner igen. Istället möts man av bilden av en trulig tvåårings uppsyn. Säkerligen en charmerande sak för föräldrarna i fråga, men… Varför? Jag orkar inte ens grotta i det. Jag bara undrar varför?? På riktigt. Och jag har frågat. Gissa vilket svar man får?

Trick or treat
På Halloween, denna i mitt tycke upphaussade och i onödan amerikaniserade högtid, är det kutym att skicka ut barnen i mörkret till ensligt belägna hus för att tigga till sig godis. För egen del är dessa motbjudande ungjävlar paria. Jag förstår inte hur man kan pracka på andra människor sina egna problem. Det är inte min sak att förse era fula ungar med godis de inte behöver. Jag har inte bett att få ta del av den här skiten. Aktivera gärna era ungar, klä ut dem och föd dem med godis, de har säkert jätteroligt. Men blanda inte in mig! En del tycker att det är lite mer ok på påsk, då glinen åtminstone “betalar” för det åpet tiggda godiset genom nån slags teckning de kluddat ihop på två minuter. I beg to differ.
Mina vänner tycker naturligtvis att jag är mer än vanligt tvär, och suckar tungt när jag går igång en gång per år. Och tillägger… “Vänta bara! Dina barn kommer också vilja gå ut på Halloween och få godis!” Ja, det är mycket möjligt. Men jag kan säga nej. Jag bestämmer. Inte de. Och vilket svar får man på det? “Vänta bara!”

Det finns naturligtvis fler såna här exempel. Otaliga.
Och alla dessa “Vänta bara!”-människor, de tar för givet att det de gör är fullt normalt, utan att för en sekund reflektera över det. Och vad värre är, de tror, nej, VET att var och en som får barn kommer att känna och tycka precis som dem. Därav deras idoga “Vänta bara!” i tid och otid. Inte för ett ögonblick överväger de möjligheten att människor är olika. Höns.

Som sagt, nu sitter jag här med en liten knodd som med tiden ska ta sig igenom en massa olika saker, präglad både av det samhälle vi lever i och av den uppfostran och miljö han får hemifrån. Och till alla er som “vet” kan bara vända på det… Vänta bara!

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s