Svärmor vet

– Det blir en flicka.
– Jaså? Och hur kan du veta det?
– Jag vet det, bara.
– Fast du kan ju inte veta, ingen vet, du kan ju bara gissa.
– Nä, jag vet!
Suck. Replikväxlingen sker mellan svärmor och mig. Ännu ett meningsutbyte som slutar med att jag skakar på huvudet och undrar hur människan tänker. Jag vet att hon inte tänker, men jag kan bara inte lära mig att acceptera det.
I just detta ämne är hon dock inte ensam.
Även min syster ”visste”. Och några vänner till oss (uteslutande kvinnor).
Vi hade förkunnat att vi väntade barn. Det är fakta.
Vi hade inte tagit reda på vilket kön det var på barnet vi väntade. Det är fakta.
Enligt några olika ganska vanligt förekommande myter kan man ta reda på vilket kön det är, exempelvis genom att reflektera över formen på magen, fostrets hjärtfrekvens, moderns illamående, med mera, med mera. All forskning av idag är tämligen överens om att alltihop är skitsnack. Undersökningar visar att träffsäkerheten i dessa häxdoktorutlåtanden är ca 50% plus minus något ental åt endera hållet.
Jag köper att man gissa, hoppas, önska, spekulera och tycka det är kul att prata om det.
Jag löser inte att en människa styvnackat vidhåller att hon vet.
När ingen annan vet, hur kan de då veta (frågar jag dem)?
De bara vet.
Det är så otroligt korkat! Jag kan bara sitta och skaka på huvudet, himla med ögonen och frustrerat försöka gå vidare med mitt. Igen.
Och svärmor… Det blev en pojke. Du vet inte ett skit.

Annonser

Skriv gärna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s